ja nu är det Söndag igen , Dezzy är rund som en boll, det är 10 dagar kvar till valpning...

allt är klart , valplådan står klar vid min säng

tvättlapparna är tvättade igen och har hängt ute på tork för att fräschas upp, sax, navelklämmor, sug, våg, glidslem mm ligger färdigt... nu är det bara att invänta dagen D...nu kännde jag att jag blev nervös med   

så här såg det ut sist någon valpade här och det var Saga och hennes dotter Katitzi sitter i sängen och undrar vad det är med mamma

Gersemi

  börjar intressera sig för killarna här, vi tar prog.prov på måndag så får vi se hur hon ligger till, troligtvis bör vi åka på tisdag, 80 mil har vi att åka, så det tar ju en stund, vi får se vem av oss som kan åka, vågar inte lämna Dezzy, utan en av oss får vara hemma...

lite nya kort på hundarnan ...så klart 

Bernerhagen's Katitzi 1 ½ år

My Exotic World Twice as Nice "Villemo" 9 ½ mån.

nu till mina badhusuppdateringar...   detta är ju helt galet tokigt....  men det är ju jag liksom....och då förmildras ju allt en smula   

först till det roliga i denna episod....

inte min "nya" simring ...utan en gammal    skojar bara

ja nu till de två nya märkena "hajen Brons & hajen silver"

ja nu har jag klarat dessa..."Hajen guld" ska vi vänta lite med...eftersom det är lite känsligare med just det märket...  jo ja...det är så att det är klädsim i detta märke...och att man ska rädda en "kompis" och jag är rädd för att jag just den dagen ingen kompis har om jag säger att jag ska göra klädsim och rädda en...troligtvis så skulle jag skaratta ihjäl mej ....om jag iförd kläder skulle rädda en av mina vänner   med tanke på att det lär bli Carina   så vet jag redan nu hur det kommer att bli...så jag får vänta lite med det märket...känns det som just nu...jag tror vi får ta det efter stängningsdax liksom....

så jag hoppade direkt på "Järnmärket"

dykning från kanten igen...jösses...men i kom jag och ja dök gjorde jag med...fast i ärlighetens namn så sve de lite i låra ...inte magplask direkt...men...ja ja dök gjorde ja...först tänkte ja ...när jag stog där innan jag "dök" i...nu kommer det väl och gå uta bare de...som en pannkaka på vattenyta...ni vet flopp...flopp...flopp...när man kastar en plat sten så den hoppar på vattenyta....så tänkte jag...för jag kände att även om jag är i vattnet och någon försöker trycka ner huvudet under vattenytan liksom....så skulle det inte gå...utan jag skulle flyta som en kork...kändes det som...kanske beror det på att man känner sig så smidig...på nått vis...  

det sluta med dessa märkena iallafall

tack till underbara Lena som jobbar på badhuset ..som gör detta frivilligt   

detta var den roliga sidan...sen till en mindre rolig, eller hur ska man säga...många tankar, många situationer, gör olika saker lättare och svårare...

jag åkte ner extra en dag och simmade, jag brukar simma 1000 m 3/ggr /vecka, men just denna dag var inte riktigt min dag... har varit så himla orolig...lillgrabben som är med sin flickvän på Teneriffa, ringde och de är sjuka båda två, de kom ner i tisdags och redan på onsdag var de sjuka, ont i öronen, i lungorna, hostade, spydde och hade hög feber....men men nu har de varit hos läkare och fått både antibiotika och annan medicin, så nu får vi hoppas de får någon dag som de kan njuta riktigt innan de ska hem...

nog om detta...

just när jag hade kommit i bassängen så fick jag se en peson som jag förknippar till skoltiden...och just denna person hade jag och min vännina en "tokrolig" sak som vi alltid förknippade denna person med, egentligen inte ens kul, nu när jag tänker på det, men då var det det, det räckte att vi tittade på varann så bröt vi ut i skratt...detta följde oss även upp i vuxen ålder, fast vi var gifta och hade egna barn, så fanns alltid replikern där...om just denna person...inget elakt, eller dumt, bara en rolig grej...men det var våran grej...helt enkelt   och när jag fick se denna dam så hände det plötsligt...allt kom som det varit igår...men nu är jag ensam kvar..min vän är borta...första tanken var jag måste ringa och säga att jag mött...nej...visst ja

just då...höll jag verkligen på att sprängas ...hela bröstet snördes samman och jag fick verkligen inte luft känndes det som...gud vad jag saknar henne...

ja så kan det va, livet är skört som spindelnät...man vet aldrig vad nästa sekund har i bagaget till oss..

så är det...en enda sekund räcker för att allt ska bli förändrat....

så man måste verkligen vara glad och tacksam för varje sekund lyckan är hos en, varje dag man kan kliva ur sängen...varje dag man kan skratta... livet är så otroligt sårbart...

nu blev det lite tungrott här...  

för att tänka på annat ... så skulle jag vilja mer än hemskt gärna ha en sådan här liten gäststuga på vår tomt, det står nästan Anki på den ser jag...om jag tittar noga...faktiskt så gör det det...

igår fick vi förresten en bild på  "Moses"

han är utställd, har gjort hjärta, knä och ögon UA 

en sådan här liten lyxsäng skulle mina små ha

för att avsluta med några kloka ord så står de har närmast....

eller smack...den här...

nej nu blir det att krypa till kojs..bara inte gubben sätter igång och gapskriker i natt igen

för då jädrar...

gissa om jag skrattar nu...så tårarna rinner...ja det gör jag verklgien...jädrar va kul   detta ver verkligen jättekul...

detta var precis vad jag behövde ... ha de gott till nästa gång /Anki

Gersemi & Lindelou som valpar...