jaha idag är stora dagen D...verkligen stora dagen D...jag har varit stressad, irriterad...och haft jädrigt ont i magen en längre period, ju närmare ju värre...men nu är det så att i natt åker vi...japp...nu är tiden lkommen..jag blir både glad   ledsen   och ja jag vet inte vad.....jag vill egentligtn skratta av glädje...samtidigt som tårarna bara väller ut...och jag vågar inte tänka på hur det ska bli när jag ser henne...ni som känner mej vethur detta kommer att gå...  ja nått sånt skulle jag tro...

men det är en glädjens dag så klart...men bölar nu så jag snart inte ser tangenterna...allt är ordnat, Sandra o Marie är på väg hit och ska vara hundvakt...Wildi får följa med 

piojkarna har fått eget boende tills imorgon ...så nu ska masäcken packas, allt annat är klart...i bilen är buren klar, mat, vatten, koppel fäll....och ja vet inte allt...svälj, tänkte sova några timmar men ...tror inte det är någon bra ide...har jag inte sovit nått skärskilt de senaste dagarna ...så blir det nog lite knepigt...men försöka duger, vi ska upp igen kl 02 ...mellangrabben Robert följer med oss kör, 

Kör 361.8 km i 3 h 51 min så står det på hitta  

ja ha nu är hon snart här mitt lilla   

ha de gott till nästa gång /anki