Tikens dräktighet och fostrets utveckling

 

 

Tikens Livmoder

 

1.          Äggstock

2.      Uterin horn

3.     Uterin kropp

4.             Vagina

5.         Urinblåsa

6.        Äggledare 

 

Vecka 4                                                                                

Man kan nu skilja på bak och framben. Öronsnibbarna är synliga. Öronen och ögonen bildas denna veckan.

25:e dagen

Embryot är nu 14 mm och fosterblåsorna är som små bubblor på ca 2,5 cm. Man kan nu (vid 25 dagar) ultraljuda tiken för att konstatera dräktighet. Nu ska utfodringen till tiken gradvis ökas på fler mål under dagen. 

Under högdräktigheten och digivningen behöver tiken två till tre gånger så mycket protein, kalk och vitaminer som då hon inte är dräktig. Det finns specialfoder för dräktiga och digivande tikar som innehåller det tiken behöver. 
När tiken blir tjockare behöver hon få sin föda uppdelad på flera mål.

28:e dagen

 

Hanhunden

Testiklar
Testiklarna ligger i par, är ovala och utvecklas embryonalt i buken nära njurarna. Vid senare stadier av den embryonala utvecklingen förflyttas de bakåt genom bukhålan och tar med sig sin blodtillförsel. De passerar genom ljumskkanalen för att sedan lägga sig i pungen. Detta är fullbordat vid 12 veckors ålder. Om testiklarna misslyckas med att trilla ner beskrivs hunden som kryptorchid. 
   
Pungen består av tunn, pigmenterad hud försedd med svettkörtlar. Den delas in i två håligheter omgivna av dubbelt, veckat membran. Hos däggdjur ligger testiklarna utanför kroppen för att den inre kroppstemperaturen är för hög för att spermier ska kunna utvecklas. Blodkärl, nerver och kanaler som tillgodoser testiklarna går från buken till pungen och in i en sträng. Cremastermuskeln omger sädessträngarna och kontrollerar pungens position i relation till kroppen. 
   
Testikelvävnaden delas in i ett antal fack. Varje fack innehåller en spiralformad massa av sädeskanaler och interstitialceller som producerar testosteron. Sädeskanalerna täcks av två typer av celler, spermatogena celler som producerar spermier och sertoliceller som tillhandahåller stöd, näringsämnen och skydd för spermien under dess utveckling. Sädeskanalerna leder till bitestiklarna som leder in i sädesledarna. Denna passerar i sin tur genom ljumskkanalen och sammanlänkas med urinröret i det område där prostatakörteln ligger. Spermier bildas i sädeskanalen och mognar under passagen till bitestiklarna där de lagras i bitestikelns svans. Slutligen drivs de fram genom sädesledaren vid ejakulation. 
   
Prostatakörteln omger sädesledarens knutpunkt och utsöndrar prostatavätska. Vätskan är alkalisk för att skydda spermierna från skador orsakade av urinens höga surhetsgrad. Det hjälper också till att öka spermavolymen för att sedan spruta in detta till tiken.

Penis

Penis består av urinröret omgärdat av erektil vävnad. Denna hjälper penis att föras in i tiken vid parningen. Inbäddad i den erektila vävnaden ligger penisbenet. Det är ett tunnelformat ben som hos hunden finns bakom urinröret. Den hjälper penis att föras in i tiken innan erektionen är fullbordad. 
   

Penisvävnaden skyddas av en hårig förhud som har mängder av smörjande körtlar.

Spermiestruktur

Spermierna bildas av testiklarna i sädeskanalen. Processen kallas spermatogenes och påverkas av hormonet testosteron som utsöndras av de interstitiala cellerna. Celldelning sker genom meios (reduktionsdelning) och varje spermies cellkärna består av haploida kromosomer (enkla kromosomer).

Spermiens huvud bär det genetiska materialet i en stor kärna rik på DNA. DNA utgör mer än hälften av huvudets torrvikt. Akrosomen är den främre delen av spermiens huvud och är ett tunt hölje som innehåller enzymer nödvändiga för att penetrera äggets yttre membran. Inuti spermiens mellandel omgärdas den axiala kärnan av tätt packade mitokondrier, rika på andningsenzymer. Denna del av spermien är inblandad i energiavgivning som gör att spermien skjutsas iväg.

Svansen är en modifierad typ av flagell som genom att piska från sida till sida skjuter fram spermien längs tikens reproduktionskanal.

Tiken 

Äggstockar

Äggstockarna finns i bakre delen, ryggdelen, av buken vid tredje och fjärde ländkotan. Varje äggstock är en liten, rund struktur som innehåller en central märg och en yttre bark av bindväv omgivet av ett lager epitelceller sammanbundna med bukhinnan. Denna formar en slemsäck som maskerar äggstocken och har en öppning till bukhinnan. I äggstocken bindväv finns många primära folliklar där varje follikel utvecklas till en mogen follikel, Graafs follikel. Varje Graaf follikel innehåller en liten mängd vätska och ett ägg. Eftersom tiken föder flera valpar varje gång släpps flera ägg samtidigt. Under ägglossningen brister follikeln på äggstockens yta och frigör ägget som sedan transporteras längs äggledaren. Efter ägglossningen kan det blöda i den brustna follikeln. Detta resorberas och byts ut av gulkroppen som avger progesteron för att bevara dräktigheten. Hos tiken som inte blivit dräktig förblir gulkroppen jämn och slät i flera veckor och de resulterande höga progesteronnivåerna kan orsaka skendräktighet.

Äggledare
Äggledaren är en smal ledare som löper från trumpetliknande infundibulum till livmoderhornet. Infundibulum kantas av en speciell sort hår, fimbrier som fungerar hjälpande när ett nysläppt ägg ska fångas. 

Äggledaren är veckad och täckt med ett ciliebeklätt epitel. Befruktningen sker i äggledaren.

Livmodern

Livmodern ligger i bäcken- och bukhålorna. Vid dräktighet dras livmodern ner i bukhålan på grund av fostrens vikt.

Livmodern är ett y-format, ihåligt och muskulärt organ som består av två livmoderhorn som sammanlänkas och formar en liten kropp, fundus. Det inre lagret av epitel- och körtelvävnad kallas endometrium. Endometrium förtjockas under dräktigheten för att kunna ta emot moderkakan. Endometrium omges av flera lager glatt muskulaturs om bildar ett s.k myometrium. Detta hängs upp i bukväggen genom mesometrium eller kraftiga ligament, som utgör det yttre lagret. 
   
Livmodern har dubbel blodtillförsel. En äggstocksartär från var sida om aorta precis bakom njurarna förser varje äggstock och livmoderhorn med blod. Varje äggstocksartär förbinder med en livmoderartär som löper längs livmoderkropp och livmoderhals. Den förser de bakre delarna av reproduktionskanalen med blod. Livmoderns uppgift är att under dräktigheten omsluta embryon och foster samt att sörja för näringstillförseln till dessa så att de kan utvecklas fullt ut.

Livmoderhalsen
Livmoderhalsen ligger mellan livmoder och vagina. Den är tjockväggad och fungerar som en slutmuskel som hos friska tikar bara öppnas under löp, parning och valpning.

Vaginan

Vaginan är ett ihåligt, muskulärt organ som löper från livmoderhals till de yttre genitalierna. Den klarar stora utvidgningar och täcks av epitelceller i skikt. Cellerna förändras under löpet under östrogenets och progesteronets påverkan. Vaginan fortsätter till en vestibul, en kort passage som delas av reproduktions och urinsystemen. Urinröret markerar ändringen från vagina till vestibul. I vestibulen finns körtlar som smörjer genitalområdet. Musklerna i vestibulväggen dras samman runt hanhundens penis och hjälper till med hängningen under parning.

Vulvan

Vulvan bildar den yttre öppningen av reproduktionsområdet och skyddas av ett par vertikala blygdläppar. Dessa innehåller tvärstrimmiga muskler som under normala förhållanden är stängda för att hålla vulva tätt. Det är blygdläpparna som blir tydligt blodfyllda när tiken löper. Mellan blygdläpparna finns en klump erektilvävnad, klitoris.

Bröstkörtlar

Bröstkörtlar är högst modifierade svettkörtlar. Körtelvävnaden omges av bindväv och fett. Utsöndringarna produceras av sekreterande celler och dräneras in i körtelhålan och sedan till spenarnas hålor. Dessa smalnar sedan av till spenkanaler och länkas till utsidan via spenöppningarna. Bröstkörtlarna ligger i två parallella rader längs buken och tiken har fem par.

Under dräktigheten förstoras bröstkörtlarna och påbörjar mjölkproduktionen några dagar innan valpning. Detta styrs genom olika hormoner. Östrogen är grunden till den initiala utvecklingen vid puberteten, progesteron bidrar till förstoringen av bröstkörtlarna. Prolaktin bildar mjölk under den sista tredjedelen av dräktigheten och oxytocin drar samman den glatta muskulaturen runt körtlarna samt trycker ut mjölken ur spenarna, mjölknedsläpp.

Löpcykeln

Löpcykeln förekommer hos tikar som kommit i puberteten och som inte är dräktiga. Reproduktionsfunktionen kontrolleras av gonadotropiner som produceras av adenohypofysen. Det är hormoner som stimulerar gonader (könskörtlar), äggstockar och testiklar. Avgivning av gonadotropiner kontrolleras av ett hormon, GRH, som produceras i hypotalamus och transporteras längs hypofysens system. Hypotalamus är känslig för både inre och yttre stimuli såsom värme, ljus och speciellt tillgången på dagsljus. Hypotalamus stimuleras även av feromoner genom andra tikars närvaro samt genom hanhundar. Löpcykeln styrs av ett komplext samspel mellan dessa stimuli, hypotalamus och respirationssystemet. Löpcykeln har tydliga faser under vilka olika saker sker i reproduktionskanal och även tikens beteende.

Befruktning

Ägg som släpps under ägglossningen drivs fram i äggledarna med hjälp av ciliebeklätt epitel och rytmiska muskelsammandragningar. Vid ägglossningens tidpunkt innehåller ägget en enkel uppsättning kromosomer, alltså hälften av den normala uppsättningen. Ägget är outvecklat och oförmöget till att befruktas. De kallas primära äggceller och de mognar till sekundära äggceller ca 3 dagar senare. 
   
Utvecklade spermier passerar från sädeskanaler till bitestiklar där de går igenom en mognad i bitestikelsvansen. Under ejakulationen drivs spermierna fram längs sädesledarna och in i urinröret för att föras vidare till tikens reproduktionskanal. Spermierna, som även de har enkla kromosomuppsättningar, simmar med hjälp av sina svansar från vagina, genom livmoderhals till livmodern. Där kommer de sedan in i äggledarna där befruktningen äger rum. Spermier kan överleva i tiken i upp till 7 dagar i väntan på att ett moget ägg ska bli tillgängligt. Befruktning sker när en spermie penetrerar ägget och kärnan smälts samman. 

Varje ägg som släpps från äggstocken skyddas av dubbla cellager. Spermier kommer i kontakt med äggen genom slumpmässiga rörelser. När spermiens huvud träffar det inre av ovan nämnda cellager spricker toppen av spermiens huvud. Ett enzym som mjukar upp äggets bindvävsmembran avges och spermien kan då penetrera äggets cytoplasma. Andra spermier hindras från att ta sig in genom en snabb kemisk förändring som förtjockar äggets yta. Efter att spermien kommit in i ägget faller svansen av. Huvud och mellandel dras igenom cytoplasma mot kärnan. Kärnmembranet bryts ned och kromosomer från både ägg och spermie ordnas kring denna struktur. Befruktning resulterar i en zygot, ett befruktat ägg. Den diploida (dubbla) kromosomuppsättningen upprättas och zygoten är nu redo för sin första mitos, en typ av celldelning. När ytterligare celldelningar sker fortsätter zygoten att förflytta sig nedåt äggledaren mot livmoderhornen.

Tikar har spontan ägglossning och kommer i puberteten runt 6 månaders ålder men det är också rasrelaterat. 

Förlöpet håller på i ca 9 dagar och innebär förstorad vulva, vaginala blödningar, en tik som gärna flirtar men även är lättretlig. Tiken är vid denna punkt inte parningsvillig. 
Höglöpet håller på i ca 9 dagar och ägglossningen sker i löpcykelns tionde dag. Blödningen ändrar färg till mer halmgult. Vulvan är förstorad och tiken är fortfarande lättretlig och flirtig. Här tillåter hon dock parning. Sedan kommer en period på ca 20 dagar där vulvan förminskas, blödningarna upphör och beteendet börjar återgå till det normala.

Dräktighet
När zygoten når livmoderhornen har den redan delat sig flera gånger. Under den långa resan utvecklas en hålighet, en blastocyst och runt dag 19 sker inplantering när blastocysten finns i livmoderhornen. Under löpcykeln förbereds livmodern för att ta emot befruktade ägg. I follikulärfasen växer både myometrium och endometrium och en ökad blodtillförsel sker. Endometrium förtjockas, nya blodkärl bildas, körtelstrukturer förstoras. I lutealfasen fortsätter förändringarna och endometrium utsöndrar sekret. När blastocysten når livmoderhornen badas de i sekret och förses med näringsämnen samt lämplig miljö för överlevnad.

 Embryonal utveckling

Blastocystens cell organiseras så att det på ena sidan formas cellmassa och på andra sidan ett lager trofoblast. Den inre massan blir embryo och delas i tre embryonala cellager där varje lager har en specifik uppgift. Den inre massan böjs runt och blir till c-formad. Det inre (endoderm) och mellersta (esoderm) cellagret hos embryot sluts in och bildar de inre organen. 
   
Trofoblasten består av blastocysternas yttre celler och ansvara för inplantering, d v s fästandet till livmoderväggen. Den utvecklar små utväxter som projekteras in i livmoderväggens vävnad och bidrar till moderkaka och extra embryonala membranen. Den möjliggör även näringsupptag genom villi. Det finns fyra extra embryonala membran som omger det utvecklade embryot. 
   
Celler från endoderm förökar sig och täcker trofoblasten för att bilda gulesäcken. Gulesäcken försvinner en tid innan valpningen. Mellan gulesäcken och trofoblasten delas mesoderma celler i två lager och bildar ett utrymme. Det yttre lagret nära tropoblasten bildar chorion, en kärlrik bindväv. Det inre lagret finns nära gulesäcken. Trofoblasten och mesoderm utvidgas och pressas upp runt embryot så att en vätskefylld blåsa bildas. Embryon utvecklas sedan i detta membran som kallas amnion. 
   
Runt membranets yttre lager bildar chorion ett dubbelt lager som nu ligger i kontakt med livmoderns endometrium. Utskott växer ut på ytan och binds med maternell vävnad som moderkakan. I bakre delen av det primitiva embryots tarm bildas en divertikel (en påse på tjocktarmen) som kallas allantois. Den ligger bredvid gulesäcken och samlar urin från fostrets njurar via en urinkanal, urachus. Urinkanalen förbinds till fostrets urinblåsa. Under utvecklingen ökar allantois i storlek för att senare omge embryot.

Det inre lagret smälter samman med amnion och bildar allantoamnion. Allantoamnion innehåller en smörjande vätska som underlättar rörelsen mot förlossningskanalen under valpningen. De yttre lagren bildar chorioallantois tillsammans med chorionlager. Detta är själv fostersäcken som spricker under valpningen när fostret rör sig mot förlossningskanalen.

Embryot/fostret utvecklas hela tiden och jag tänkte nämna några stadier och tidsperspektiv. 

   
96 timmar efter befruktning delas ägget i två celler. De fortsätter delningen och efter 144 timmar har den delats i åtta celler. När 192 timmar har gått bildas en morula, en klump av celler. 8-9 dagar efter befruktning passerar morula genom äggledaren och vidare till livmoderhornen. 
15 dagar efter befruktning bildas blastocysten och flyter då fritt i livmodern. Vid 17-18 dagar börjar moderkakan att utvecklas. När 20-21 dagar har gått börjar embryot, som nu är mindre än 13 mm i diameter, att implanteras. Centrala nervsystemet bildas även vid denna tidpunkt. Vid 21-28 dagar är embryot ovalt och har ett diametermått på 25 mm. 29:e till 30:e dagen börjar ögonen att utvecklas bakom stängda ögonlock. Hanhundens och tikens yttre karaktärsdrag utvecklas. Organogenesen är slutförd vid 35 dagar. Kroppen är ca 100 mm lång och päls samt färgteckning utvecklas. Vid 45-55 dagar är skelettets kalcificering klar och syns på röntgenbilder. Fostret växer snabbt och vid 57 dagar är den 150 mm lång. Då är även pälsen fullt utvecklad och trampdynor bildade.

Moderkakan

Moderkakan ansvarar för embryots och fostrets näringstillförsel. Villistruktur utvecklas från chorioallantois och innehåller spiraler av kapillärer härstammande från umilikalartären. De bäddas in i livmoderns endometrium och riktas mot det maternella blodet som i sin tur har tillförsel från livmoderartären. Näringsämnen och syre passerar lätt mellan det maternella systemet och fostersystemet eftersom de bara separeras av ett tunt lager. Avfallsprodukter passerar från fostret till tikens cirkulation. 
   
Livmodern bildar ett förtjockat band mot embryot med alla tillhörande membran. På kanterna finns områden med blödningar till livmoderendotelium samt tillbakabildning av kapillärer. Det orsakas under implantationen och kallas marginellt hematom. Det nedbrutna blodet gör att tiken kan få gröna flytningar.

Förändringar hos tiken

Tiden mellan parning och valpning definieras som dräktighet. Dräktighetens längd är inte precis utan har en viss variation beroende på individuella variationer samt att det är svårt att bestämma den exakta befruktningstidpunkten. Dräktighetsperioden är 59-72 dagar med ett medel på 63 dagar eller 9 veckor. Mindre raser valpar tidigare än större raser. Under dräktigheten uppkommer en rad förändringar hos tiken. Buken växer, bröstkörtlarna förstoras, spenarna växer vulvan förblir förstorad och elastisk under dräktigheten samt att hon kan få klara flytningar. Ligament i och runt bäckengördel slappnar av några dagar innan valpning. Förändringar i bukformen uppkommer därför. Det syns tydligt i både profil och uppifrån. Buken har fått päronform.

Valpningen

Under första stadiet får tiken livmodersammadragningar och livmoderhalsen utvidgas. Andra stadiet inträffar när valparna förlöses. Tredje stadiet innebär att membran och moderkaka, efterbörden, kommer ut.

Valpningen involverar ett samarbete mellan endokrina systemets och nervsystemets kontrollmekanismer. Detta inleds av fostren i livmodern. När de växer sig större växer de ur det befintliga utrymmet vilket resulterar i kortisolutsöndring från fostrets binjurar. Kortisolet gör att gulkroppen i äggstockarna tillbakabildas och att progesteronnivåerna som utsöndras av den under dräktigheten börjar minska. Samtidigt börjar östrogennivåerna öka och livmodermusklerna, som var avslappande under progesteronets påverkan, återfår sin förmåga att dras samman. Musklerna sägs vara sensitiserade. 
   
Vid det här laget börjar tiken känna sig redo och blir känslig för yttre stimuli som mörker och avskildhet. Närvaron av dessa stimuli stimulerar hypotalamus och hypofysen utsöndrar två hormon: prolaktin och oxytocin. Prolaktin stimulerar mjölkbildningen i bröstkörtlarna. Oxytocin verkar på den sensitiserade livmodern och inleder sammandragningarna som gör att fostren stöts ut. Det gör också att mjölken släpps ned ifrån bröstkörtlarna när de nyfödda börjar suga på spenen. 
   
Ett hormon, relaxin, gör att livmoderhalsen öppnas och slappnar av. Det får också livmoderns myometrium att reagera på oxytocin. Prostaglandiner tillverkas av livmodervävnaden fungerar hjälpande vid livmoders sammandragningar.

Signaler som skvallrar om att valpning är på gång kan ses redan några dagar innan. Kroppstemperaturen sjunker med några grader 6-18 timmar innan valpning. En liten flytning kan uppkomma när livmoderhalsen utvidgas. Förändringar på yttre genitalier kan synas, t ex sväller blygdläpparna och öppningen blir större. Vissa tikar river tidningspapper eller annat och börjar förbereda för den kommande valpningen. En del tikar vill till och med ge sig iväg. 
Dessa tecken varierar mellan individer och en del av tikarna visar inga av ovannämnda tecken.

 Under första stadiet börjar lätta sammandragningar och livmoderhalsen öppnas gradvis. Detta stadie kan vara upp till 48 timmar men det varierar stort. Tiken blir rastlös, orolig, flåsig samt slicka på genitalierna. Man kan se slemsträngar som hänger från vulvan och den första fostersäcken kan spricka i vaginan. Mjölk kan finnas i bröstkörtlarna. Fostret blir aktivt och rör sig från sin ihoprullade position till en mer utsträckt position. Respirationssystemen och kardiovaskulärsystemen förbereds för att ta över efter moderkakan. Sammandragningarna pressar det första fostret mot livmoderhalsen när den börjar utvidgas. När den är fullt utvidgad inleds andra stadiet. 

 Ökade sammandragningar driver fram fostret genom livmoderhalsen till vaginan. När fostret väl är i förlossningskanalen hjälper sammandragningar i buken till att öka kraften. Fostret måste rotera för att hitta mitten på livmoderhalsen . De omgivande vätskefyllda säckarna smörjer under passagen.

Valpar föds longitudinalt vilket innebär att valpen ligger i linje med tiken. Valparna kan födas med huvud och framben först eller med bakbenen först. Båda sätt går lika bra och är helt normalt. Alla andra positioner kan orsaka valpningssvårigheter, dystoki. Födsel med baken först och bakbenen framåt är inte normalt. 

Efter varje valps födsel spräcker tiken fosterhinnan runt huvudet och börjar slicka valpen för att stimulera andningen. Hon lossar även navelsträngen från moderkakan. En frisk valp letar sedan upp spenarna och börjar suga. Tiden mellan tikens krystningar och valpens födelse kan variera mellan 10-30 minuter. Går det längre tid kan det innebära problem.
Under tredje stadiet kommer alltså moderkakan ut. Det brukar ske inom ca 30 minuter. Under tredje stadiet dras livmodern ihop och en grön/brun vätska kommer ut. Detta kan pågå i flera dagar efteråt men slickas bort av tiken. 
 I verkligheten alterneras andra och tredje stadiet under valpningen så att moderkakan kommer efter valpen så att nästa valp kan födas.  Vid pennan Heidi Nevala                ha de gott till nästa gång

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar