först ska jag berätta när vi häromdagen var och simmade, Carina jag o Brigitta...ja så tokigt det kan bli, man skulle behöva ha flytväst på sig, så man inte druknar...tänk va vi skrattade   egentligen vet jag inte varför vi skattade , men det är inte så lätt att simma skärskilt inte på det djupa och samtidigt skratta sig halvt ihjäl...så tokigt det blev

kul ändå att ha kommit igång....

vi pratade lite om de olika simmärkena sist vi var på badhuset, det finns massor med kuliga märken att ta ju, jag minns när grabbarna var små, då tog vi olika märken, de har de flest, några nya är det som "pingvinen" och "hajen" den är ny för mej, grabbarna har en sådan där sköld med alla sina märken på...

jag fick en ide...jag sa det till Carina ...ja varför inte, kanske vi ska ta simmärkena ALLIHOPA...seriöst alltså...jag vet inte om Carina tyckte det blev lite pinsamt, för snabbt sa hon att märkena kostar 100 kr st. men sen när jag väl frågade badvakten så ops...kostade de bara 30 kr...hm   

ja jag tror bestämt jag ska göra det, jag börjar med "baddaren" i lilla bäsängen nästa gång, jag tror faktiskt inte det är så vanligt att man gör det när man är 49 år...men någon ska väl vara den första...och eftersom man redan är lite galen så spelar det ju inten roll....

 idag har jag o Birgitta varit och simmat på "vuxensim" det är när de släcker ner, tänder levande ljus och spelar musik en timme, inga tävlingsimmare, eller barn får vara i bassängen då, HELA bassängen är öppen för de som vill simma, vi var 4 som mest, största delen var vi ensamma jag o Brigitta, och idag simmade jag 1000 m för första gången på länge, jag har ökat lite i taget, men det kändes ok idag   

nu ska lilla Elvira badas o fönas, har packat hennes ryggsäck hon flyttar på prov imorgon till Micke , Mariette, Bamse & Pepsi  så får vi se hur det går...känns konstigt, men bra  på samma gång..

idag har jag varit med om en mer än underlig känsla, svårt att förklara men jag skja göra ett försök, risken är att det blir rörigt...

en vän till mej gick bort för nått år sen , lämnade sin familj i alldeles för låg ålder...hon bodde i en lägenhet,

några år har gått nu... och idag var jag bjuden till en annan vän till mej på kaffe, vars man lämnade henne för någon månad sen också i tidig ålder... hastigt...och gissa ...där min första vän bodde, bor nu min andra vän, de bor i samma lägenhet, när jag satt där i köket så virvlade tankarna som en virvelvind , hur knepigt kan det bli, det känndes så fel/konstigt på nått sätt, jag kan inte förklara det...men sorgen hopade sig som en störtflod över mej...

jag var i hennes lägenhet, min bästa väns...fast hon var inte där...utan sakerna och jag och min andra vän satt där i min bästa väns kök och paratde o drack kaffe....hur kan man förstå sånt...jag brukar inte tappa fattningen, men det gjorde jag på vägen hem idag...allt kom på en gång...minnena...saknaden...sorgen...

ha de gott till nästa gång /Anki