valparna o Dezzy mår bra, hon har sprungit ute o rastat sig och man har sett hur hon njutit, både att kunna röra sig ordentligt igen, och att av lycka att de små vilar tryggt inne.

7 st. blev det till slut, 6 trodde vi enligt röntgen, men vi fick en "bonusvalp" och det är tricolor tjejen.

det var ganska uttraget faktiskt, första valpen satt fast kan man säga, men med expert hjälp i luren så fixade det sig, M-B sa lirka o dra försiktigt, den måste ut nu...jag kännde svetten i pannan, paniken började komma, tiken skrek, men till slut gick det, en hane med baken före 267 g.

sen löpte allt på men i lugn takt, den första kom kl 10 på fm den sista kl 20 på kvällen, så det tog 10 timmar, men allt gick bara fint, hon är så duktig med de små, hon fixar o donar, tvättar o städar, men till saken hör att städa det har varit Dezzys kall här i livet, hon städar alltid, efter alla o lite där till, så städa kan hon, hon tvättar soffan, hon tvättar hundar, hon skurar golv...ja allt tvättar hon

hon är jätteduktig och det är underbart att bara sitta och titta på de små, nu när allt är klart, så bara njuter man, men man väntar så tills den dagen de små ska komma, men när det väl drar igång blir man bekymrad, och mitt uppe i allt, när man ser tiken hur ont hon har, och allt det där, så kommer tanken "aldrig mer"

men man tycks glömma fort, tur det

Thereses lilla "tös" mår alldeles utmärkt, jag har pratat med henne i  telefonen idag, Andreas (den stolta fadern) var ute och handlade så de skulle äta lite. Therese sa att hon hade inte sovit något i natt heller, de 2 föregående nätterna hade hon ju samandragningar o värkar, men i natt låg hon bara och kikade på den lilla, hon kunde inte sova...suck men visst är det så, man kan aldrig se sig mätt...en underbar känsla

min syster Annica skickade en bild från igår, där hon satt med lilltösen i famnen... gissa om hon är stolt, hon är mormor nu, hon for iväg till lindex igår och köpte en rosa klänning, hem o hämta gubben och iväg till Karlstad, kan nästan se dem framför mej, där de sitter i bilen med paketet med den rosa klänningen, troligen så tyckte de att de körde en monstertruck (som egentligen är en volvo) som var högre o större än alla andra bilar, vägen oändligt lång, paketet som brände i knät, med den lilla klänningen i, spänningen , de raka ryggarna och näsan i vädret av stolthet, in där och allt brast i glädje o tårar, en sån enorm lycka...

                                                  

      ännu en "himmelsk dag" som min svärfar alltid sa, när allt var mer än bra/Anki

                                                  

                            ha de gott alla