bernerhagen

Alla inlägg den 10 november 2014

Av Ann-Christin Silensjö - 10 november 2014 18:28

Idag är det en stor dag här på Bernerhagen, valparna är 3 veckor idag  

idag på deras sida (vill du se) klicka här   finns nya vikter och nya kort   

som vanligt så blev det en hel del kort även idag   


Det finns en Black and Tan tik kvar som inte är bortlovad, 

idag har vi klippt klorna och vägt och fotat, det blir svårare och svårare nu att ta kort, de ligger inte still längre 

jag tycker det är roligt för de som "är med valp här från Bernerhagen" får se sina små från alla håll    

hoppas Silje får många valpar, vi har redan ett härligt gäng som står och väntar på valp där   så jätteroligt


 här kommer gänget....


Bernerhagen's Tilli Ruby tik 1201 g

           

Bernerhagen's Tamlin Black and Tan hane 989 g
           

 


Bernerhagen's Tora Black and Tan tik 842 g

             

Bernerhagen's Tova Black and Tan tik 982 g

                   

Bernerhagen's Tula Black and Tan tik 607 g våran lilla "Tummelisa" hon är så liten o pigg , hon går bäst av dem alla, jag vet inte hur hon är   jag kan inte göra annat än att skratta,  första kortet är väl ok men sen...

prickar...prickar...prickar överallt    

   

kan man ta dem.....

 

kanske smaka på dem...

     

hon försökte verkligen få tag i dem....lilla   

   

  efter allt idag blev de lite trötta,

   

men vänta lite här....något är fel med korten   

men vart ska inte sleven vara om inte mitt i grytan   6 månader idag faktiskt är våran lilla Bernerhagen's Rå som har fått sitt namn efter (skogsråa)    hon ser att ut som självaste skogsråa med, lurvig och halvblöt efter skogspromenad i duggregn   

  ja detta var den finaste delen av detta inlägg ....


nu kommer den andra delen, de där dagarna man bara är som jag typ Anki, mamma ...en vanlig en i mängden som ingen lägger märke till, och det är så jag vill att det ska va, jag vill bara va jag, men trots det är jag ju som alla andra född med ett   


igår var någon och ryckte och slet i min ena dörr som jag har gömt undan i mitt innersta rum i mitt hjärta....


när man var lite så tänkte jag ofta...allt blir bra bara man blir stor...men fast jag är så här stor...så är man liten iallafall ibland...jag vet inte vad jag ska göra...


 visst är det väl så att inte alla dagar är en dans på rosor, 

i allt det fina...finns det dagar som man inte vill ska finnas.....

 

när lampan släcks....

 

så ser allt så annorlunda ut...allt känns så annorlunda,

 

   

ord som har sagts, som bara flög ut, som bara kom...från ingenstans liksom....som brännde sig fast ...djupare och djupare.....

vilken tid på dygnet som helst, utan förvarning....kommer den... i kön i affären, när du sover, när du skrattar, när du diskar, känslan som finns någonstans inom en...

som en jättes hand som tar tag runt luftstrupen klämmer till, det går knappt att andas, hjärtat dunkar så bröstet vill sprängas, krampen i mellangärdet, den tunga gråstenen som har kommit i rullning i magen....man måste bara försöka svälja ...tänka på annat...

   

jag tror det är så med många av oss...eller kanske inte ..men så är det med mej iallafall, jag har ett stort hjärta

 

och jag vill ha ett stort hjärta, men i de finaste sagorna....

mitt i den där bubblan av lycka eller livet....

           

så händer något...och vi tappar fotfästet...

      

det är nu dax att vända blad ...till nästa kapitel...


bakom varje människa finns en historia....

 

och kanske ett hjärta som fått sig en törn eller två...av olika andledningar...stora för en del små för andra, 

 

i mitt hjärta finns det en trappa....

 

som leder till några stängda dörrar...

Den ena den som egentligen är den bästa, som har gett mej allt man kan önska....jag är så evinnerligt tacksam för det, men allt runt omkring, och innan vi visste ... och att leva i den såpbubbla...sväva omkring, tyngdlös och i en ovisshet så stor...större än jorden själv, den dörren måste jag hålla låst...för alltid...

den nyckeln får aldrig hittas....

     

sen har vi den dörren jag har försökt stänga ett tag, men lyckas inte riktigt...


jag kan putta igen den...men hinner aldrig låsa den, för jag hittar inte rätt nyckel....


men vägen dit till den dörren är lång...

   

jag försöker och försöker att glömma.....men hur gör man...

jag ser små ljus ibland och glömmer bort....

   


det är så svårt...man är alltid den som är den lilla....  

        

   

jag känner att tiden rusar iväg...en dag finns inte tiden.....

 

       

kanske kan man hoppas ...att en dag....bara ett litet ord...det skulle betyda så mycke......kanske en dag kan den dörren få stå öppen igen...

       

man blir aldrig för gammal för att tro på sagor.....man får aldrig tappa hoppet...

   

 i sagornas värld är det så enkelt, kanske skulle man levt i sagornas värld....ord vassa som pilar som borrat hål i hjärtat, kanske skulle läka, även om man drar ut pilarna  och säger förlåt!  men hålen finns ju  kvar  ...  

detta blev längre än jag hade tänkt mej...

ha de gott till nästa gång/Anki 







Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se